 |
Kinas dubbla intressen
01/10/26 00:01
Kina har samma intresse som USA och världen i övrigt av att den internationella terrorismen förlorar sin bas i Afghanistan men oroas samtidigt av ett växande västerländskt inflytande i regionen, skriver Niklas Swanström och Svante E Cornell.
Kinas uttalade, men operationellt begränsade, stöd för USA:s krig mot terrorismen har, i likhet med Rysslands, fått ett långtgående gensvar och mycket respekt i USA. Kinas ställning är dock inte under några omständigheter pro-amerikansk.
Peking delar visserligen, utan tvekan, flera av Washingtons och de allierades mål i kriget mot terrorismen och Usama bin Ladin. Kina är dock på ett djupare plan alltmer bekymrat över vad som ser ut som en långtgående amerikansk närvaro på Kinas bakgård.
Oönskade konflikter
Jakten efter Usama bin Ladin och kriget i Afghanistan har fört flera oönskade regionala konflikter till Kinas gränser och Kinas västra provins, Xinjiang. Problemet för Kina är att situationen är tudelad.
Å ena sidan har Kina insett faran att talibanregimen i Afghanistan och bin Ladins närvaro skulle fungera som inspiration för militanta uigurseparatister i Xinjiang att ta en mer militant islamisk position och därigenom få ett större gensvar nationellt och i Centralasien. Det har varit känt sedan länge att ett stort antal uigurer har genomgått militära utbildningar i bin Ladins regi.
Verbalt stöd
Den andra sidan av problemet är att Kina har funnit ett gemensamt språk med talibanregimen, nämligen handel. Även om Kina aldrig erkänt talibanregimen har Peking uppmuntrat kinesiska företag att engagera sig i Afghanistan, och ett alltmer betydelsefullt ekonomisk samarbete har initierats.
Kina skulle dock inte sörja om bin Ladin blev eliminerad eller om en mer moderat regering etablerades i Afghanistan, och genom detta ser Kina ut att dela många av USA:s hotbilder och mål. Peking är dock förhindrat av ekonomiska, politiska och inhemska orsaker att militärt engagera sig i jakten på terroristerna, trots Kinas verbala stöd för bekämpning av terrorism internationellt och i Afghanistan. Att Kina militärt skulle engagera sig i kriget mot talibanerna är dock endast en teoretisk möjlighet och högst osannolikt. Detta hindrar dock inte Kina att utnyttja situationen och bekämpa inhemsk "terrorism" i Xinjiang, dvs muslimska gruppe-ringar.
Det är snarare så att Kinas nationella bekämpning av vad man ser som inhemsk terrorism har utökats efter den 11 september.
Regionala effekter
De regionala effekterna av USA:s aktioner i Afghanistan kan påverka Kina direkt, oavsett Kinas egen inblandning och Peking försöker minimera de negativa effekterna för egen del av USA:s intervention.
I sina försök att bekämpa terrorism i Centralasien före-drar Kina bland annat att använda sin egen regionala organisation, den nyligen skapade Shanghai Cooperation Organization (SCO), som inkluderar Ryssland och fyra centralasiatiska stater.
Faktum är att Kina har lagt ner en betydande diplomatisk kraft de senaste åren för att begränsa amerikanskt och västerländskt inflyttande i Centralasien. Kinas samarbete med Ryssland, genom att bland annat skapa SCO, har i stort sett varit ett gemensamt försök att begränsa västerländskt, primärt amerikanskt, inflyttade i regionen. Före den 11 september var detta ett relativt framgångsrikt försök och före attackerna mot World Trade Center och Pentagon skulle det ha ansetts absurt att påstå att amerikanska trupper skulle finnas i Centralasien. Tidigt i oktober hade det otroliga skett, över ettusen amerikanska soldater hade landat i Uzbekistan, det genom sin position, sin stora befolkning och starka armé viktigaste landet i Centralasien.
Uzbekistan
Kina och Ryssland hade fram till den 11 september varit relativt framgångsrika i sina försök att kontrollera Uzbekistan. Detta trots att Uzbekistan hade varit kraftigt proamerikanskt i början av 1990-talet. Det var ett minskat amerikanskt intresse för regionen under president Clinton och ett alltmer akut problem med muslimska fundamentalister, stödda av talibanerna, som ledde till att Uzbekistan vände sig mot Peking och Moskva för stöd.
Den senaste tidens händelser ger stora möjligheter för Uzbekistan, och andra centralasiatiska stater, att bryta sig loss från de rysk-kinesiska politiska och ekonomiska bojorna och åter försöka förbättra sina politiska och ekonomiska relationer med USA och västvärlden. Detta torde bli relativt enkelt då Centralasien kommer att få en central roll i kampen mot terrorismen och Usama bin Ladins organisation.
Den ökade amerikanska närvaron, som ger de centralasiatiska staterna nya möjligheter, går stick i stäv med de kinesiska intressena i regionen. Om instabiliteten i Afghanistan ökar och det blir en amerikansk närvaro i regionen under en längre tid är detta allt annat än i Kinas intresse.
Detta skall ses som den främsta orsaken till att Kina har varit negativt till militära aktioner i Afghanistan, speciellt om dessa leder till långvarig truppnärvaro. Enkelt uttryckt fruktar Kina att få amerikansk militär närvaro direkt vid gränsen igen, just som man hade under Vietnam- och Koreakrigen, och detta oroar Kina mer än något annat.
Inget idealläge
Kina och USA kommer i princip överens om hur islamsk radikalism skall behandlas och speciellt bin Ladin. I det hänseendet kommer Kina att stödja kampen mot terrorism, så länge som detta är förenligt med Kinas interna och regionala säkerhet. I en idealisk situation skulle Kina vilja att USA eliminerade bin Ladin och utplånade terroristerna snabbt och sedan lämnade regionen.
När detta troligtvis inte kommer att hända måste USA och de allierade vara beredda på kinesisk irritation över möjligheten att deras närvaro kommer att bli alltför långvarig för kinesiska intressen.
Kina tog i dagarna ett beslut att ge militärt stöd till Tadzjikistan och detta är ett tecken på att Peking kommer att förbli engagerat i regionen, och en faktor att räkna med i en strategisk bedömning av Centralasien.
Niklas Swanström
Projektledare för Ostasienprojektet vid Institutionen för freds- och konfliktforskning, Uppsala universitet
Svante E Cornell
Redaktör för Central Asia-Caucasus
Analyst, Johns Hopkins University, USA
UNT 26/10 2001
|
|
|
